Andetag

Jag har sett långt bortom mig och varit rädd för mig själv.
Mina blickar har kunnat döda. Vad fick de så tomma, svarta och fulla av hat ?
Var det jag?
Jag vet inte och jag antar att de frågorna kommer att bli obesvarade.
Jag är väldigt sjuk och måste nog snart börja inse det så att jag kan ta kontroll över mig själv.

Har vart i skolan lite idag, men bara en halv timma. Jag klarade inte mer.
Kände hur paniken svämmade över mig. Och buss/tåg eller liknande ska vi inte tala om.
det kommer ta lång tid att komma tillbaka till livet igen.
Jag kan knappt gå på stan längre, känner mig instängd och rösterna börjar diskutera i mellan mig.
Det är då jag bli som räddast. När jag är ensamast i hela världen. Då ingen kan se eller höra mig.

Jag vill göra nått idag, nått som får mig att glömma bort lite av mig själv.
Synd att jag bara inte tar tag i det, så svaårt kan det jue inte vara :S Jag måste försöka börja andas igen.