Lördag

Har haft en kvävande känsla över mig idag. och ibland har tankarna flytt någon annanstans och jag kan inte riktigt kontrollera mig själv.
Ser, hör och känner hur människor diskuterar runt omkring mig. Fan vad dom skrämmer mig.
Blir rädd av enbart viskningarna. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte vara sjuk.
Jag hatar mediciner, jag äter 5 olika nu och jag tycker att det är mycket fast de har läkarna verkligen fått tvinga i mig. Undra hur många jag hade ätit om jag inte var så anti tabletter?
Jag vet inte varför jag är det, har alltid vart de. Hmmmm, men jag vet många andra som också är det. och ibland känner jag att jag inte vill leva på konstgjord lycka fast än att medicinerna hjälper mig mycket.
Det är väldigt svårt att förklara hur jag känner mig i ord, för orden äter upp mig och allt stannar. Kan varken tänka, prata eller göra nått som jag ska.
Vågar inte röra mig, för ni skriker så högt att jag puttas av era ord om jag rör mig.

Fyfan.

Idag föränklar jag mig med mig själv.
Har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut de närmsta åren.
Antagligen inte roliga.

Fan jag vill festa, supa mig redlös.
så som jag gjorde förr, va roligt de va på den tiden.
men jag antar att om jag börjar festa igen kommer jag antagligen inte må bättre.
Fyfan, den här sjukdommen verkligen skär i mig.

Andetag

Jag har sett långt bortom mig och varit rädd för mig själv.
Mina blickar har kunnat döda. Vad fick de så tomma, svarta och fulla av hat ?
Var det jag?
Jag vet inte och jag antar att de frågorna kommer att bli obesvarade.
Jag är väldigt sjuk och måste nog snart börja inse det så att jag kan ta kontroll över mig själv.

Har vart i skolan lite idag, men bara en halv timma. Jag klarade inte mer.
Kände hur paniken svämmade över mig. Och buss/tåg eller liknande ska vi inte tala om.
det kommer ta lång tid att komma tillbaka till livet igen.
Jag kan knappt gå på stan längre, känner mig instängd och rösterna börjar diskutera i mellan mig.
Det är då jag bli som räddast. När jag är ensamast i hela världen. Då ingen kan se eller höra mig.

Jag vill göra nått idag, nått som får mig att glömma bort lite av mig själv.
Synd att jag bara inte tar tag i det, så svaårt kan det jue inte vara :S Jag måste försöka börja andas igen.